Idag är jag bara så himla tacksam. Tacksam för att vi bor i en stad med sjukhus och tacksam för att vi har sådan bra vård i Sverige. Igår träffade vi så många fina människor och det behöver man ha omkring sig när man får vara med om något jobbigt.
Juni fick en allergisk chock igår efter hon ätit sitt mellis vid 14.30. Hon fick smaka lite på en fruktstång/bar av mig men efter bara 10 min så började hennes läppar och ansikte att svälla upp och hon började hosta och andas väldigt konstigt och blev ledsen. Jag fick panik och ringde 1177 som skickade oss till akuten. Är så glad att älsklingen inte var långt borta så vi kunde åka tillsammans dit. Även om bilresan bara tar 10 minuter så var de dem längsta 10 minuterna i mitt liv. Herregud vad långsamt alla kör och är det verkligen sådär många rödljus till sjukhuset? Juni ville sova och var lite omtöcknad och jag ville bara gråta hysteriskt men höll inne och försökte hålla henne vaken. På akuten blev vi skickade till barnmottagningen eftersom hon är så liten och där vi fick hjälp direkt. Syresättningen var bra och älsklingen hade varit kvick hemma och gett henne antihistamin så det hade nog börjat verka för svullnaden avtog lite medan vi var där. Juni kräktes en massa och vi fick träffa läkare som ville att vi skulle stanna till medicinen avtog eftersom det tydligen var vanligt att det börjar om igen när medicinen går ur kroppen så vi blev inskriven på Barn 2.
Medan älsklingen parkerade om bilen så följde en sköterska med mig och Juni dit och på vägen började hon att andas jättekonstigt. Pipigt och kippande och hon ville bara ligga i min famn och gnydde. Läkare kom till rummet och Juni fick massa medicin - flytande och andas i maskin. Hon var så ledsen och det gjorde så ont i hjärtat att hålla fast henne när hon var så dålig. Det var så hemskt. Adrenalinsprutan låg redo ifall hon inte svarade på medicineringen men det gjorde hon ganska snart som tur var. Hon blev tom lite speedad där ett tag så vi gick till lekrummet och lekte lite innan hon däckade av trötthet. Lilla hjärtat. Hela natten blev hon tilltittad av sköterskor och jag sov där med henne, eller sov och sov... Jag var vaken hela tiden och tittade så hon andades och tittade på den där adrenalinsprutan som fick mig att rysa.
När hon sedan vaknade i morse var det en helt ny tjej. Hon var så pigg och glad och åt frukost och sprang sedan runt och pratade med alla på avdelningen. Efter vi träffat läkare blev vi utskrivna och fick åka hem. Nu väntar vi på att få en kallelse för allergiutredning och det ska bli så skönt att få veta vad det är som hon reagerar så starkt på, känner mig väldigt orolig faktiskt att det skall bli sådär igen. Ikväll blir det en tidig kväll för jag känner mig helt mörbultad.