Tänkte jag skulle ta upp det här med amning och hur det varit och är för mig. Jag har hela tiden känt att jag gärna vill amma, både med Juni och nu med Victor, och när Juni var bebis fungerade amningen klockrent och jag slutade amma henne när hon var 10 månader. Det var så skönt för vi båda kände oss liksom klar då så det gick på en helg att sluta helt! Helt fantastiskt faktiskt! Har hört så många som har varit i ofas med varandra och haft det ganska jobbigt.
Jag hade förhoppningar om att det skulle gå lika bra även denna gång men det har inte riktigt varit så. Kanske hoppades jag t.om för mycket eller tog det för givet att det skulle funka. En läsare skrev och undrade tidigare så jag tänkte jag skulle skriva om det i ett eget inlägg. När lillebror kom så gick amningen jättebra de första dagarna men sedan blev det en massa motgångar. Jag fick så ont men använde bröstvårtsskydd ett tag och sedan gick det över. Någon gång här så märkte jag även att Victor inte var helt nöjd efter varje amning och han gick inte upp som han skulle enligt BVC så vi skulle ge honom lite ersättning efter varje amningstillfälle han inte var nöjd och så gjorde vi. Då gick han upp fint i vikt och jag försökte fasa bort ersättningen. Dock fortsatte han vara missnöjd så jag testade att pumpa ut mjölk för att se hur mycket jag producerade. På morgonen var det alltid bra men där på eftermiddagen/kvällen var det mycket mindre. Kämpade verkligen för att få till det men när man har en 2-åring hemma också så kan man liksom inte sitta hur länge som helst och jag kände mig så stressad vissa tillfällen, tyvärr. Började ge ersättning igen eller pumpa ut så mycket det gick för att sedan ge honom med flaska. Summa sumarum tror jag att jag är för stressad och kanske sover lite för lite för att produktionen skall bli tipp topp. Märker verkligen de dagar jag har för mycket att det går ner och jag försöker tänka på att det är bättre att både barn och mamma och nöjd och glad så jag fortsätter att varva bröstmjölk med ersättning, amning med flaskmatning, och de är där jag är idag och försöker att acceptera. Beställde en elektriskt bröstpump på Ebay som jag använder nu (den är så söt, och riktigt bra). Den gör att det går lite snabbare. De senaste två dagarna har jag lyckats hålla V nöjd med enbart bröstmjölk genom amning och så har jag pumpat ut för att sedan ge med flaska när han blir frustrerad. Det är som att han inte får i sig tillräckligt när han ammar och dessutom somnar han hela tiden då, men är mjölken i flaska så hinner han oftast äta upp och blir nöjd. Jag får dessutom lite koll också hur mycket han får i sig då.
Saknar de här mysiga amningsstunderna men jag tror att det är viktigt att man försöker att inte stressa upp för mycket om amningen inte fungerar. I alla fall försöka att inte göra det. Tänk vad olika det kan vara, även om jag är samma person fungerar det inte likadant konstigt nog.
Har ni frågor så tveka inte att ställa dem! ♥